lillasallys

Hej alla nya och nyfikna bloggläsare! Här kommer ni att kunna följa lilla Sally och hennes utveckling. Jag som skriver är den stolta mamman och ska på detta sätt försöka dela med mig vad som händer i lilla Sallys liv.
Ja, för liten, det är hon. Hon föddes 090904 kl 15.08 med hjälp av ett akut kejsarsnitt, med en vikt på 595g och en längd på 30cm, inte mycket mer än en smörpaket. Anledningen till att hon kom så tidigt berodde på havandeskapsförgiftning samt dåliga flöden som gjorde att hon blev tillväxthämmad och fick dåligt med näring.

Allt  började med en rutinkontroll på MVC på torsdagen den 3:e september, där barnmorskan uppmärksammade mitt höga blodtryck samt äggvita i urinen. Att ens urinprovet togs är ödets nyck, jag hade nämligen inget med mig som jag skulle så barnmorskan propsade på att jag skulle lämna ett. Och gissa om jag är glad för det, för läkarna trodde inte att Sally skulle klarat helgen kvar i magen med de dåliga flödena. Jag blev skickad vidare till KSS i Skövde där ultraljud gjorde och där uppmärksammade man hur liten hon var. Senare på dagen bestämdes det att jag skulle åka ner hit till Göteborg, till Östra sjukhuset, där det har bättre vård för såna här småttingar. Sagt och gjort, jag och Rickard åkte ambulans hit och runt 18:30 var vi här. Ett par stycken till ultraljud till gjordes under kvällen och dagen efter så gjorde ett sista ultraljud och då såg man att flödena blivit ännu sämre och de bestämde sig för att det var bäst för lilla Sally att komma ut.

Sagt och gjort, jag förberedes för det akuta kejsarsnittet och runt 14-tiden låg jag på operationsbordet med spinalbedövning och en herrans massa sjukhusfolk omkring mig. Mitt i allt detta fanns även Rickard som gjorde sitt allra yttersta för att finnas till hands, och han gjorde verkligen ett jättebra jobb! Efter att Sally kommit ut fick han gå med och klippa navelsträngen och på vägen till Neonatalavdelningen, visade de upp lilla Sally för mig - vilken känsla att få se det lilla lilla livet!

Efteråt fick jag ligga ett par timmar på uppvaket så att spinalbedövningen släppte. Därefter fick jag komma upp till Sallys avdelning, till det gröna rummet, och från sjukhussängen kika på henne igen tillsammans med Rickard. Fick även känna på hennes sköra och tunna hud. De första dagarna var helt absurda och nästa overkliga. Varken jag eller Rickard förstod vad som hade hänt - helt plötsligt var vi föräldrar till denna lilla varelse! Det skulle ju inte ha skett förrän om 12-13veckor! Sömnen var helt upp och ner och jag visste knappt och jag var vaken eller drömde vissa gånger. Tredje natten på sjukhuset sov vi dock bra och kunde försöka landa i allt som skett!

Sallys första fem dagar har varit ganska stabila även om det hela tiden är väldigt skört. Det första dygnet klarade hon att andas själv men sedan fick de sätta på en s.k. CPAP för att hjälpa henne med andningen. Tyvärr funkade det inte så bra se de var tvugna att lägga henne i respirator och det var för oss väldigt jobbigt. Dock insåg vi snart hur bra hon mådde i respiratorn då hon slapp tänka på sin andningen och kunde bättre koncentrera sig på andra aktiviteter, så som att sköta magen etc. Igår blev hon urtagen från respiratorn igen och klarar sig nu med CPAPen igen. Ett steg i rätt riktning tycker vi även om själva CPAP-masken är mer bökig för henne än respiratorn.

Igår fick hon för första gången komma ur sin kuvös och ligga hud mot hud hos mig i över 2timmar och det var en väldigt härlig känsla, att äntligen få känna sin dotter i sin famn. Hon kom snabbt till rätta och låg så lugnt under hela kvällen, och hon somnade t.o.m. om snabbt efter att hon blev lagd i kuvösen igen. Vi ska göra samma sak ikväll igen och jag ser redan fram emot det.

Växer gör hon också. Idag visade vågen +15g och längden var +1,5cm mer än när hon föddes. De sista dagarna har det känns förvånansvärt lugnt hos både mig och Rickard, men vi är också medvetna om att det kommer att komma bakslag. Vi har haft både läkarsamtal och kuratorsamtal så vi är väl informerade om hur läget är och hur det kommer att vara den närmsta tiden. "Två steg fram och ett steg tillbaka" som Sallys läkare sa, det är så vår vardag kommer att se ut nu. Vi vet inte riktigt hur länge vi kommer att vara kvar här, men de räknar med ett par veckor i alla fall innan hon kan flyttas till KSS och de räknar med att Sally kommer att vara på sjukhus i minst två månader innan det kan bli hemgång.

Ska försöka lägga upp någon bild när jag får chansen, idag har vi fått låna en kamera av en mycket snäll vän här i Göteborg. Nu är det dags för oss att laga mat och sen bege oss till Sally igen.