lillasallys

Idag väger Sally 875g, och har då ökat hela 30g från igår - det är bara så underbart! Hon är så duktig vår lilla dotter Sally. Vi har nu börjat ta ut henne två gånger ut kuvösen och det fungerar jättebra. Bäst är det på eftermiddagen, då är hon så lugn och sover så gott. Jag hade turen att sitta på eftermiddagen idag så jag passade på att sova jag med, fick väl sammanlagt sova 1,5timme - så skönt med en varm och lugn Sally på bröstet!
Jag och Rickard fick beröm fler gånger idag att vi är så samspelta när det gäller att ta hand om Sally, det känns himla skönt att höra att vi gör det rätt och att vi funkar så bra tillsammans. Det gör att man blir mer självsäker och känner att det kommer gå bra när vi får ta hand om Sally mera då hon kommer ur kuvösen.

Det får bli ett kort inlägg idag, har både tvätt och disk att ta hand om under kvällen.

Vi har nu sovit hemma ett par nätter och visst funkar det bra, och visst är det skönt att vara hemma med alla sina saker och man kan göra precis som man vill när man vill. Fast jag känner mig så enormt tudelad, jag vet egentligen inte var "hemma" är just nu? "Home is were your heart is" sägs det ju, men var är det då? Här hemma i lägenheten eller hos Sally? Svårt.. När jag är med Sally och Rickard är jag världens lyckligaste, men så fort jag kommer hem så saknar jag Sally jättemycket och kan knappt vänta tills jag får se och hålla henne igen.

Men som sagt så vet jag ju också om att vi måste sova för att kunna orka med dagarna i Skövde och det kanske vi bäst gör hemma i våra egna sängar istället för de hårda sjukhussängarna. Dock blir saknaden ibland får stor och jag kan inte hålla tillbaka tårarna, och det känns så skönt att Rickard finns hemma i dom lägena. Han har inte vikt från min sida sen Sally föddes och jag vet inte vad jag hade gjort utan honom dessa veckor som varit. Det är först nu som det känns att jag "landar" i allt det som hänt. Jag börjar förstå nu att jag, Rickard och Sally är en familj och det ska vi vara länge till. Och det är först nu jag känner att jag kan ta på mig rollen som mamma, även om det är väldigt, väldigt ovant.

Snart dags att sova, och imorgon bär det återigen av till Skövde - äntligen!

Sally fortsätter att öka i vikt och det känns så otroligt skönt! Idag visade vågen på 795g, vilket är 15g mer än igår. Det mesta ser ut att fortskrida som det ska, för var dag som går blir hon ju större och starkare så att hon klarar eventuellt bakslag bättre. De pratade om att det kan bli aktuellt att sätta på henne CPAP-maskinen igen om hon försämras i sin andning, men jag ber till högre makter att hon ska klara sig utan. Det skulle göra så ont i mitt hjärta och se henne med den masken på hennes lilla ansikte igen, samtidigt vet jag om att hon behöver den om hon skulle försämras. En svår situation OM det skulle bli så..

Även idag låg hon ute på mig, fick känna hennes lilla varma kropp mot min hud! Under tre mysiga timmar var det bara hon och jag tillsammans. Pappa Rickard fick visserligen vara med på ett hörn, hehe, men det känns ändå lite som om det är bara hon och jag. Det verkar fungera för henne att smälta den mat hon får genom sonden och hennes mage sköter sig som den ska. Imorgon ska de antagligen byta hennes sond och då ska vi passa på att ta kort när hon är utan sonden så vi får några kort då hon är utan någonting i ansiktet. Och har vi tur så kanske vi får bada henne nästa vecka, det är nästan så man vill filma det!

Vi har sovit två nätter hemma och det har fungerat förvånansvärt bra måste jag säga. Det som är svårt är att åka ifrån henne på kvällarna då vi har varit där hela dagen, man vill vara med henne jämt. Dock vet vi ju om att vi inte kan vara vakna 24 timmar om dygnet och sköta henne utan det är bättre vi är utvilade och klarar av dagarna tillsammans med henne. Vi har ett övernattningsrum i Skövde om vi skulle önska, men ännu har vi inte använt det. Får se hur det blir längre fram, då hon växer till sig mera och vi kommer ta hand om henne mer.

Vi träffade kuratorn idag, det kändes som om det kommer fungera med henne till skillnad mot hon i Göteborg. Vi ska ha ett nytt möte med henne redan på tisdag och bara det känns jättebra. Sen får vi se hur vi lägger upp samtalen, jag och Rickard har pratat om enskilda sessioner också, det finns ju olika saker vi behöver prata om.

Passar på att uppdatera en kortis innan jag blir för trött. Flytten till Skövde gick jättebra för Sally, hon skötte sig bra och fick mat i ambulansen. Personalen på sjukhuset i Skövde ringde när hon var framme och lugna oss med att allt hade gått bra. Ett par timmar senare kom vi fram till Skövde och det var så skönt att äntligen få se vår Sally igen. 
Idag har vi vari där från 10 på förmiddagen till 19 på kvällen, dagen har gått himla fort och det går bra i Skövde med personalen och så vidare. Dock känns det i hjärtat att åka ifrån henne och lämna henne "själv" fram tills imorgon - samtidigt vet jag att de ringer om någonting skulle hända. Bekymret då är ju förstås att vi har 45-50min bilfärd till sjukhuset.
Sallys vikt idag är hela 780g och det känns naturligtvis jättebra! Får hoppas hon fortsätter i samma stil och att hon snart kommer över 1kg. Tydligen finns det något som heter Neonatalvård i hemmet och det är nog något vi kommer nappa på när det kan komma att bli aktuellt för Sally. Det innebär att vi kan komma hem lite tidigare faktist, fast än är det många veckor kvar på sjukhuset.

Idag fick vi ett bakslag, vågen visade minus 20g för vår lilla Sally, men de tror att det beror på att hon växer och utvecklas så mycket och det får vi försöka att tro på. Och visst ser vi att hon växt och blivit mer "mänsklig" som jag skrivit förrut.

Till 99% så kommer flytten till Skövde att ske imorgon, de hämtar lilla Sally runt 11-tiden och vi kommer att få åka runt 14-tiden. Det kommer kännas som en hel evighet att vänta men det blir billigast för alla parter. Visst att min pappa erbjöd att han kunde hämta oss men det känns som för mycket begärt, de har redan ställt upp så himla mycket de sista veckorna.
Det får räcka med att han kör våran bil till Skövde imorgon kväll så vi kan ta oss hem. Det kommer bli så svårt att åka från KSS och hem till våran egen lägenhet. Det kommer innebär att vi kommer vara 40-50min ifrån vår lilla älskade Sally, medans nu när vi bor här så är det endast 5min gångväg om man går raskt. Dock får vi acceptera läget, de på Neonatalen här i Göteborg anser att hon är så pass stabil nu så de vill skicka iväg henne för att göra plats för andra små bebisar. Och när vi har installerat oss i Skövde så kommer det säkert att fungera bra - men nu innan känns det väldigt svårt att förstå att vi ska lämna tryggheten vi fått här.

Idag har vi fått besked om att det blir flytt på tisdag, det känns lite skrämmande samtidigt som det är ett steg framåt och vi kommer närme vårat hem. Känner mig verkligen tudelad, och spänd. Huvudvärken kommer och går och den hänger troligtvis ihop med mitt höga blodtryck som inte verkar vilja ge med sig ännu. Får hoppas på att det lugnar sig när vi kommit till Skövde och lärt känna personalen och deras rutiner.
Det som stör mig dock är att de inte kan ge besked om NÄR på tisdag det ska bli flytt. Tydligen beror det på när ambulanstransporten kan komma och hämta vår lilla Sally, men hur svårt kan det vara och ge besked om det kommer ske på förmiddagen eller eftermiddagen till exempel?

Sallys vikt idag är 725g vilket innebär en viktökning på 10g sen igår. Den totala viktökningen för Sally nu är 200g, som lägst var hon nere på 525g stackarn. Igår tog de blodprover på henne och det visade att hennes blodvärde var lågt så inatt så fick hon en påse blod. Hennes blodvärde var egentligen inte "farligt" lågt men för att klara kommande flytt så fick hon en påse.

Ikväll blir det lugnt för oss, vi ska inte till sjukhuset igen förän vid 21.30 då vi ska byta, vända och mata henne. Efter det blir det en stunds nattning, mysigt!

Fredag och det innebär att Sally är hela två veckor gammal, om man nu kan kalla henne gammal? Hon skulle ju inte ens varit född än det lilla livet. Hon kämpar på bra och blir starkare för var dag som går. Idag tog de bort hennes stöddropp samt antibiotika så i nuläget har hon inga infarter så som PVK eller CVK så hennes händer är fria och det märker hon nog själv, för så som hon grejjer med sina små händer överallt. Gärna i ansiktet så hon täpper för sin lilla näsa och det tycker inte hennes POX-mätare som visar att hon sjunker i syresättning då detta händer. Och idag när hon låg hud mot hud på mig så var det mycket fingrande med de små händerna. När vi la tillbaka henne i kuvösen så var hon klarvaken och kikade så stor med sina ögon, det är det sötaste jag sett! Okej att jag är något partisk, men Rickard håller faktiskt med, hehe!

Hennes vikt har idag nått upp till hela 715g! Hon stod stilla ett par dagar men nu är på gång upp igen, de har tillsatt mer kalorier i hennes mat så det ska hjälpa henne upp med vikten. Själv tycker jag inte att hon ser så mycket större ut men hon har liksom blivit mer "mänsklig" och "tjejig" på något sätt. Bajsar gör hon som aldrig förr och vi torkar och byter fortfarande mer än gärna.
Vi får se hur det blir med eventuell flytt nästa vecka, det beror helt på hur hon klarar sig i helgen utan dropp och antibiotika men vi håller tummar och tår för att allt ska flyta på. Vi pratade med kuratorn idag och hon hjälpte oss även med att fylla i en del papper som ska in till Försäkringskassan. Att endast få 77% av våra inkomster är egentligen ett hån men vad ska man göra, vi måste ju få in pengar så vi får snällt fylla i dessa stackars papper. Det kändes bra att få prata med henne en stund, ventilera lite utav de tankar och funderingar vi haft.

Idag ska jag och Rickard få en fredagskväll tillsammans så vi tillbringade förmiddagen fram till 16.30 hos Sally och nu ska vi försöka ha en myskväll ihop. Laga lite mat i lugn och ro och sen försöka få tag i en TV där vi ska kolla på Dobidoo och bara slappa. Sen vid 21-tiden är det dags att gå kvällsrundan till Sally, mata samt natta henne. Tycker det är en mysig rutin vi skaffat oss.

Hoppla, idag lyckades Sally att komm upp till vikten 700g och ingen annan är stoltare än jag och Rickard. Hon växer ganska stadigt för varje dag och imorgon är det dags för längdmätning för det görs på onsdagar. Ska bli intressant och se hur mycket hon har växt på längden.
Inget nytt om eventuell flytt ännu, vi får se om de säger något imorgon. Idag har mina föräldrar och Rickards mamma varit här på Ronald-huset och hälsat på, vi åt god mat och fikade god tårta - det är ju trots allt min födelsedag, hehe. Sallys kusiner hade gjort små presenter till Sally, så fina med tanke på att de bara är 4 resp. 2 år gamla.

Imorgon ska jag förhoppningsvis bli av med mina agraffer som jag fick i samband med kejsarsnittet, det har gått 12 dagar imorgon sen det gjordes. Helt otroligt vad tiden har gått fort nu när man ser tillbaka. Imorgon är det även dags för ett besök med kuratorn, ska bli skönt att prata lite mer med henne nu när vi har fått mer distans till det som faktiskt hänt!

Ojoj, här händer det saker minsann! Sally har kommit igång med sin mage och det med besked! Och ingen är gladare än mamma och pappa, hehe. Rickard bytte blöja två gånger och det var bajs båda gånger, ni skulle sett och hört honom - det var för roligt! Vår lilla tjej har nu klarat två dagar utan CPAP och det fungerar finfint. Det är så otroligt skönt att ha henne ute ur kuvösen hud mot hud nu när det inte är någon CPAP som fräser och och har sig hela tiden. I förrgår hade jag henne ute och igår var det Rickards tur, han är en så stolt pappa när han sitter där i stolen med vår dotter på sitt bröst. Igår fick hon tag i ett av hans hår på bröstet, det såg för kul ut!

Igår pratade vi med Ola, Sallys läkare, och eftersom hon är så stark och kämpar på så bra kan det snart bli flytt till KSS och det vore så skönt att komma närme hemmet. Sen är det alltid en viss oro när det gäller flytten också, det blir ju så mycket nytt för oss alla men det kommer säkert ordna sig. Sen får vi såklart vara beredda på att det kan bli bakslag för henne, och då kanske vi får avvakta med flytten. Men vi håller tummar och tår för att det ska gå vägen.

Hon har nu lyckas komma upp till 690g det lilla livet. Som minst vägde hon 525g så hon har verkligen lagt på sig på dessa tio dagarna! Nu får hon 8ml bröstmjölk via sonden vid varje matningstillfälle och mat får hon var tredje timme, dvs 8ggr per dygn.

Vi ska försöka att lägga upp bilder så snart vi kan men dessa datorer som vi har tillgång här på Ronald-huset är inte till att lita på alla gånger så vi får ta det senare. Men söt är hon, hon har min lilla näsa och pappas öron, ögonen de är blå precis som våra.

Ja, stackars våran lilla tjej. Hennes största bekymmer just nu verkar vara att hennes mage inte verkar vilja komma igång. Hon har inte skött magen själv en enda gång sen hon föddes utan de har fått ge henne små "vattenlavemang" för att få ut något. Imorgon ska de göra en kontraströntgen på hennes små tarmar för att se om och var det kan vara stopp någonstans. Jag hoppas de hittar felet så de kan åtgärda det på bästa sätt. Man ser på henne att hon kämpar varje dag och det kanske kan vara hennes lilla mage som är roten till det onda. I övrigt är hon någorlunda stabil och tycks hämta sig bra.

Idag åkte jag och Rickard en tur med spårvagnen ett par hållplatser bort, dels för att kunna handla mat på ett bättre ställe ändet dyra stället vi hittade i krokarna här vid Ronald-huset, och dels för att komma ut och se lite annat. Vi passade på att fika samt handlade lite babykläder. Hittade tre så söta bodies i strl 50, dock kommer de inte passa än på jättelänge men de var det minsta som fanns.

Det blir bara två besök hos lilla Sally idag, känner ett visst dåligt samvete för det men samtidigt måste jag återhämta mig själv. Har haft huvudvärk till och från idag och jag tror det beror på dels spänning och sen även trötthet. Sover inte alltför bra om nätterna och när jag sover så drömmer jag och rör om i sömnen. Jag hoppas på att jag ska kunna somna i någorlunda tid idag och sova bra inatt så jag återfår mer styrka imorgon.

Vi fick en ny kuratortid, nästa onsdag ska det bli av. Så de räknar i alla fall med att vi ska vara här en vecka till, och är det så så måste det ju bli så. Här får hon det allra bästa tänkbara vård och vi bor bra. Vi saknar dock vårt hem och våra familjer och vänner samt katterna, men det är så här det får bli nu. Vi kan inte lämna Sally i nuläget och vi får kämpa tillsammans jag och Rickard, utan honom hade jag klappat ihop fullständigt. Vi pratade lite löst om att våra föräldrar ska komma på tisdag då jag fyller år. Då får de komma till Ronald-huset eftersom de inte får träffa Sally på sjukhuset med tanke på bl.a. infektionsrisker o.s.v. Så när de kommer ska de ta med diverse saker som vi behöver och lite post bland annat. Dock är ingen riktigt bestämt, allt avgörs på hur vi mår och hur allt har gått de kommande dagarna.

Tack för alla kommentarer, de guld värda!

Hej alla nya och nyfikna bloggläsare! Här kommer ni att kunna följa lilla Sally och hennes utveckling. Jag som skriver är den stolta mamman och ska på detta sätt försöka dela med mig vad som händer i lilla Sallys liv.
Ja, för liten, det är hon. Hon föddes 090904 kl 15.08 med hjälp av ett akut kejsarsnitt, med en vikt på 595g och en längd på 30cm, inte mycket mer än en smörpaket. Anledningen till att hon kom så tidigt berodde på havandeskapsförgiftning samt dåliga flöden som gjorde att hon blev tillväxthämmad och fick dåligt med näring.

Allt  började med en rutinkontroll på MVC på torsdagen den 3:e september, där barnmorskan uppmärksammade mitt höga blodtryck samt äggvita i urinen. Att ens urinprovet togs är ödets nyck, jag hade nämligen inget med mig som jag skulle så barnmorskan propsade på att jag skulle lämna ett. Och gissa om jag är glad för det, för läkarna trodde inte att Sally skulle klarat helgen kvar i magen med de dåliga flödena. Jag blev skickad vidare till KSS i Skövde där ultraljud gjorde och där uppmärksammade man hur liten hon var. Senare på dagen bestämdes det att jag skulle åka ner hit till Göteborg, till Östra sjukhuset, där det har bättre vård för såna här småttingar. Sagt och gjort, jag och Rickard åkte ambulans hit och runt 18:30 var vi här. Ett par stycken till ultraljud till gjordes under kvällen och dagen efter så gjorde ett sista ultraljud och då såg man att flödena blivit ännu sämre och de bestämde sig för att det var bäst för lilla Sally att komma ut.

Sagt och gjort, jag förberedes för det akuta kejsarsnittet och runt 14-tiden låg jag på operationsbordet med spinalbedövning och en herrans massa sjukhusfolk omkring mig. Mitt i allt detta fanns även Rickard som gjorde sitt allra yttersta för att finnas till hands, och han gjorde verkligen ett jättebra jobb! Efter att Sally kommit ut fick han gå med och klippa navelsträngen och på vägen till Neonatalavdelningen, visade de upp lilla Sally för mig - vilken känsla att få se det lilla lilla livet!

Efteråt fick jag ligga ett par timmar på uppvaket så att spinalbedövningen släppte. Därefter fick jag komma upp till Sallys avdelning, till det gröna rummet, och från sjukhussängen kika på henne igen tillsammans med Rickard. Fick även känna på hennes sköra och tunna hud. De första dagarna var helt absurda och nästa overkliga. Varken jag eller Rickard förstod vad som hade hänt - helt plötsligt var vi föräldrar till denna lilla varelse! Det skulle ju inte ha skett förrän om 12-13veckor! Sömnen var helt upp och ner och jag visste knappt och jag var vaken eller drömde vissa gånger. Tredje natten på sjukhuset sov vi dock bra och kunde försöka landa i allt som skett!

Sallys första fem dagar har varit ganska stabila även om det hela tiden är väldigt skört. Det första dygnet klarade hon att andas själv men sedan fick de sätta på en s.k. CPAP för att hjälpa henne med andningen. Tyvärr funkade det inte så bra se de var tvugna att lägga henne i respirator och det var för oss väldigt jobbigt. Dock insåg vi snart hur bra hon mådde i respiratorn då hon slapp tänka på sin andningen och kunde bättre koncentrera sig på andra aktiviteter, så som att sköta magen etc. Igår blev hon urtagen från respiratorn igen och klarar sig nu med CPAPen igen. Ett steg i rätt riktning tycker vi även om själva CPAP-masken är mer bökig för henne än respiratorn.

Igår fick hon för första gången komma ur sin kuvös och ligga hud mot hud hos mig i över 2timmar och det var en väldigt härlig känsla, att äntligen få känna sin dotter i sin famn. Hon kom snabbt till rätta och låg så lugnt under hela kvällen, och hon somnade t.o.m. om snabbt efter att hon blev lagd i kuvösen igen. Vi ska göra samma sak ikväll igen och jag ser redan fram emot det.

Växer gör hon också. Idag visade vågen +15g och längden var +1,5cm mer än när hon föddes. De sista dagarna har det känns förvånansvärt lugnt hos både mig och Rickard, men vi är också medvetna om att det kommer att komma bakslag. Vi har haft både läkarsamtal och kuratorsamtal så vi är väl informerade om hur läget är och hur det kommer att vara den närmsta tiden. "Två steg fram och ett steg tillbaka" som Sallys läkare sa, det är så vår vardag kommer att se ut nu. Vi vet inte riktigt hur länge vi kommer att vara kvar här, men de räknar med ett par veckor i alla fall innan hon kan flyttas till KSS och de räknar med att Sally kommer att vara på sjukhus i minst två månader innan det kan bli hemgång.

Ska försöka lägga upp någon bild när jag får chansen, idag har vi fått låna en kamera av en mycket snäll vän här i Göteborg. Nu är det dags för oss att laga mat och sen bege oss till Sally igen.